Clara Lyttle Baynham

Julafton
då fick vi iden att vi ens över hvuud taget skulle lämna vår tidigare ide och köpa en båt. Den tidigare planen var att tillsammans spara till en gammal Land-Rover Defender och bila genom Afrika.
 
Afrika lockade oss precis som det lockar de flesta (i princip). Alla savanner, häftig surfing och så vidare. Vi märkte snabbt att iden var relativt orealtistisk med tanke på det ökande våldet på kontinenten. Sen en kväll någon dag innan julafton förra året bläddrar vi igenom blocket precis som när man inte har någon aning om vad man egentligen söker. Och så kom annonsen upp. Vid dethär läget kunde iallafall jag ingenting om båtar och speciellt inte segelbåtar. Jag tyckte det var lite smånördigt att prata båtspråk och säga namn på olika båtmodeller. Men framför oss dyker en Långedrag 501 upp. En Långedrag är en cool båt, byggd i stål av en svensk gubbe i Göteborg som var känd för sina tåliga kreationer. Långedrag är en högt eftertraktad båt kan man säga. Men innan du somnar av utråkighet skall jag bara visa en bild så det iallafall går att rita upp en bild i huvudet.
 
Skilladen mellan en vanlig segelbåt och den på bilden ovan är:
- Vår hade ingen inredning och var tom som en stål burk. 
- Den var super rostig på undersidan, även kallat skrovet. 
- Den var 20 meter lång och vägde hur mycket som helst trots att den inte hade någon utrustning och inredning än. 
- Den hade 2 master, vilket på det berömda båtspråket kallas ketch. Precis som en bil med fyra dörrar och större utrymme i bakluckan kallas sedan. 
 
Problemen som senare skulle uppstå från dessa fyra faktum kom senare att slå oss med en hammare i huvudet. För det första var båten alldeles för stor och tung. Vi fem ungdomar, som aldrig seglat på egen hand och inte heller är vana med att hantera segelbåtar överhuvudtaget hade aldrig klarat av denna båt. Det hade med stor sannolikhet resulterat med en hård och alldeles för pepprad faceplant in i närmaste brygga. Med fem orutinerade personer på en 20 meter lång båt med två master hade vi inte lyckats hissa ett ända segel i vågor och vind. För att få bort rosten på skrovet(undersidan) hade vi behövt ta upp båten på land. Och med tanke på den massiva vikten hade det endast kunnat ske i Stockholms största hamn och vi hade gått i konkurrs för att betala för lyftkranen. Kaxiga som vi var; visste vi att vi skulle hinna bygga klart hela båten till sommarn, det med en budget på 100 000 kr. Det som egentligen hade krävt en budget på minst 600 000 kr och en jäkla massa tid, som vi inte hade. 
Men allt det hade vi inte insett i dåläget. 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress