MENY
Är ett stort hav. Avståndet mellan Kanarieöarna och Västindien är lite mer än 5000 km. Vid goda förhållanden. Allstå när det inte råder stiltja(vindstilla) och inte är för hård vind och hög sjö, typ storm, tar korsningen ungefär 21 dagar. Pilen är vägen som man ofta seglar under korsningen, från Kanarieöarna i en halvcirkel ned mot Kap Verde sedan mot Västindien. Som långseglare vill man endast korsa Atlanten under en viss period av året, då passadvindarna är igång. Denna period pågår från i slutet av november till början av februari, skillnaden då och under andra årsperioder är att vinden har en ganska konstant riktning och styrka. Den kommer från Afrikas kust och rör sig över till Centralamerika. Passadvindarna gör att man alltid har vinden i ryggen, det kallas läns. Hela seglingen och arbetet blir lättare vid det tillståndet.
Under sommarsesången råder osäkert väder med mycket stormar och ofta mindre orkaner. På grund av temperaturökningen på denna planet har vädret idag blivit mer opålitligt jämfört med vad det en gång var för 30 år sedan. Sommarsäsången utvidgas och går över passadperioden och orkaner och hastiga stormar blåser upp redan i slutet av januari och tränger sig på december. Vilket förr aldrig hände. Idag behövs därför en större marginal och en mer planerad tur för att kunna undvika dessa stormar.
När jag och Alex var ute och seglade med Älva var vi med om en riktigt hård storm med vind upp till 25 m/s, utanför Kanarieöarna redan i mitten av januari. Vilket inte alls är vanligt. Sören sade att det var det värsta han varit med om med Älva, och han seglar där nere varje år och har gjort det sedan år tillbaka. Själva tanken att oväntade stormar insträffar under tider de egentligen inte ska gör mig nervös. Dessa stormar går inte att räkna med. Angående de oväntade flertal orkaner som samtidigt svepte över Västindien förra året, känns det som att vädret spelar ett spratt. Och detta måste vi ta stor hänsyn till.
0